Hemma
Dagen idag på jobb gick ok,även om man är i en dvala.
Innan jobb fick jag höra att "livet är så,motgångar då och då".
Jag förstår det,självklart men inte de man vill höra när man precis mist någon man älskar.
Jag hann bara in i porten och Taamira bara kallar och kallar.
Hon fick en enorm kram även om hon inte riktigt gillar det.
Sen blev det mat för hennes del och sen tänka man "ja ha...nu då?"
Mina dagar har varit så inriktat på lilla Tezzan och ja nu är allt....tomt.
Inga små komihåg lappar,inga huskintag,inga glucosamin eller kortison.Promenaderna vi alltid tog....allt....allt borta.
Det är verkligen en omställning för mig.
Jag vill inte höra att det "bara va en katt".
Tvärt imot...hon va mycket mer än så för mig.
Hon va en del av mig,min kamrat,min vän.
Hon va en del av min familj ....
Älskar detta fottot på Taamira.
Kan inte låtabli att tänka tillbaka hur våra vågar mötes.Det va inte meningen alls att jag skulle ha en andra katt,inte då möjligtvis senare.
Jag kunde inte låta dig och din bror fara illa så och jag ångrar inte en sekund att våra vägar mötes.
Det är du och jag tjejen...du och jag....
Oj! Vad lik hon är min lilla goding här hemma =).
Beklagar sorgen.
