mystorymylifemytruth

Tezzi fick idag ta sitt sista andetag idag.
Det gör så ont i mig även om jag gjorde rätt beslut.
När jag kom hem från jobb och såg Tezzi så va det bara en sak att göra.

Kille hämta grannen som va i ekeby.Hon ville gärna vara med.Även hon sa att det va tid nu.
Jag visa grannen att tezzi försökte dricka vatten.Hon ställde sig i position och bara smacka lite med läpparna.Hon försökte dricka men hon kunde inte.Så satt hon en lång stund och tillsist så börja hon lapa i sig några slick.
Vi klädde på oss och jag fråga tezzi som va ute på golvet om hon ville följa med.?
Tog fram hennes koppel som va sytt åt henne men istället valde hon trasportburen,som hon annars avskyr att åka i när vi åker bil.
Hon va inte stressad eller rädd.Hon dregga inte ens som hon bruka göra när hon åker i trasport buren.
Jag stack in fingrarna genom gallret och sa"jag vet Tezzi,Jag vet att du inte mår bra.Du kommer snart må bra".
Under bilenfärd va vi alla förkrossade.Vi grät och hela tiden va mina fingrar i buren.Hon buffa lite med sitt huvud på mina fingrar.
Det va min längsta bilresa,tankar och förtvivlan och ortolig jobbig känsla att veta att det är jag som bestämmer att Tezzi ska dö.

vi åker in till Din veterinär.Prata med djursöktare och betala notan på 2240kr.Tezzi ska bli kremerad.
Vi kommer in i ett mindre rum.Ett ljus va tänt och rummet va väldigt vackert och rofullt.
Efter en stund kommer vetrinären.Då är transportburen öppen och Tezzi ligger kvar rofullt.Vi sa hela tiden att vi älska henne och tacka för alla de fina år hon gett oss.Den glädjen och kärleken hon gav oss.Då hon trösta oss när vi va ledsna.Då hon lugna oss när vi va arga.

Vetrinären va en av dem som hade följt oss sen sommaren.Hon blev berörd då hon såg oss,då hon verkligen inte trodde det skulle gå så här.Hon har varit med om Tezzis svåra magproblem som hon blev frisk från.Hon va med då Tezzi skada sitt bakben.Det va skönt det va hon som skulle ge Tezzi sprutan...

Vi prata länge om Tezzis mående,och hon sa hela tiden att det va rätt beslut.Hon såg ju sj hur Tezzi mådde och hon sa att hon tyckte vi gorde rätt.Jag berätta om den nya medicinen och Tezzis reaktion.Jag berätta allt då jag ville veta att jag faktiskt gjorde rätt.
Tåranra rann och vi va alla förtvivlade.

Jag får ut Tezzi ur transporten.Hon är väldigt klen och hon hänger med huvudet.Svansen orkar hon ej lyfta.Hon får en spruta i magen.
Sen tar jag Tezzi i min famn.JAg märte Tezzi blev lite orolig men hon la sig tillrätta.
Jag sa hela tiden att hon behövde inte kämpa mer.Hon har kämpat nog och nu ska hon få må bra.
Jag tackar henne för allt hon gett mig.Jag säger att det är oki att du lämnar oss,du får lov att somna in.
Vi älskar dig och kommer aldrig glömma dig och allt du gjort för oss.Du kommer alltid finnas i våran hjärtan.
JAg klappar henne ömt på kinden.Tiden tickar....
Vetrinären lyssnar på hjärtat och det är svaga ljud,men hon har ej somnat in.
Vi bestämmde att hon fick en spruta till så de dick fortare.Hon somnar in i min famn....
Jag fråga om hon verkligen är borta?har Tezzi verkligen somnat in.Hon säger med lugn röst att Tezzi finns inte med oss mer.
Hon märkte att jag blev orolig och hon sa att hon kollar en gång till ....mycket riktigt....Tezzi har somnat in...

Under tiden hade Tezzi kissat lite.Kisset lukta inte alls bra och vetrinären tyckte det tydde på att hon inte va riktigt frisk.Det tog lite längre tid för Tezzi att somna in,det va inte för det va en liten dos utan det va för att Tezzi va i sådant dåligt skick så blodcirkulationen inte fungera som den ska.Men vi ville hon skulle få en spruta till.

När Tezzi hade somnat in så brast det för oss.Jag tänkte "vad har jag gjort"??!!
jag vet att jag gjorde rätt beslut men just i det ögonblicket så tänkte man "tänk om"....
Vetrinären förklara att Tezzi aldrig hade klarat att ta sig upp från denna botten.Hon va i sådant dåligt skick.Hon sa det vi redan visste,även om det va svårt att höra.

Tezzi lades i en vit fin kista.Vi sa alla hejdå och klappa henne en sista gång.
Jag pussa henne på pannan som jag brukarde göra.Då bruka hon alltid stångas tillbaka,men inte denna gång.
JAg sa att nu äntligen har du inte ont,min tappra lilla Tezzi.....