mystorymylifemytruth

Då kom denna dagen som jag inte ville skulle komma.
Hur mycket man än försöker undvika att känna något så kommer de känslorna ändå.
Natten har vart tung och de senaste tre dagarna har varit en pina för inte enbart blir jag påmind att du ej lever,utan jag blir påmind över att många i min familj fattas mig.

Jag har ingen bra relation till min familj,har haft omständigheter i mitt liv och framförallt barndom.Vi alla blev olika i sättet och tur är väl det,men tyvärr är det så att i min familj så höll vi aldrig ihop.Jag är inte ute efter peka finger åt något för vi måste tänka på att det som har hänt har hänt men vill ändån skriva så ni förstår innebörden av denna otroliga sorg och saknad jag har inom mig....jag går itu,jag är itu.

Jag fick min lilla ängel Tezzi när jag va 16år.Efter att ha involverad med alkohol och börja dricka detta sen jag va 10år så va de verkligen en ängel som kom in i mitt liv då jag behövde henne som mest.
Jag va väldigt självdestruktiv och flera gången försökte jag avsluta mitt liv och många gånger hann de magpunpa mig och många gånger vakna jag upp och blev ledsen att jag vakna.
Söndringa armar,mage och ben va en vadgassyssla för att hantera min ångest.
DÅ kom Tezzi.Jag fick henne av min mor då mina föräldarar skulle skiljas.
Efter Tezzi kom in så fick jag ett stort ansvar,jag kunde inte överge henne.
Pga henne sitter jag idag här,jag lever!

Jag fick min ängel två av en slump.Min systers kille misskötte djuren och då fick jag ta hand om denna fina lilla katt.Tezzi behövde inte vara ensam mer utan hade sin bästa kompis vid sin sida.
Efter något år insjukna jag radikalt.Det va på pappa kom in och blev en "pappa".
Jag har aldrig haft en pappa i min barndom så för han hade alltid fullt upp med sitt företag och mådde inte heller bra i sig sj.
Jag fick bryta med vissa familjemedlemmar som helt enkelt inte va snälla alls och börja skriva dumma saker till mig.Fick ofta höra att mina problem va inbillning och att jag bara va ute efter folk skulle tycka synd om mig.
Men trots detta gjorde att jag efter många års arbetande med mina problem och min magsjukdom(som är en skada som antingen uppkom i mammas mage eller under födslen)Känner jag att jag ändån är såå tacksam för allt problem och allt tid jag fick med min pappa då.
Man kan aldrig ändra någon annan,utan bara dig sj och dina tankar och det va detta jag byggde upp i många år med läkare,psykologer och min pappa.
Pappa,Tezzi,Taamira,och ANdré va min lilla familj då.Jag hade bara dem.

När pappa dog så va det dödsdatumet som känns jobbigt,men även då när han skulle fylla år,vid jul,vid påsk.Men sen blev ju Tezzi sjuk och när hon dog så blev jag påmind om hennes dösdag och födelsedag och nyår som hon älskar.Men sen dog du min ängel,lilla Taamiris som tappert försökte kämpa fast du sakna din livskamrat.Nu är det din födelsedag idag och då blir jag måmind inte bara om att jag förlorat dig utan även pappa och även Tezzi.
Idag är det Taamiras 9års dag som vi inte kan fira...jag fattas dig!


Många kanske inte förstår min känsla jag har och min sorg,men det är helt oki att ni inte kan förstå det.Djur som människa,tänk dig din familj,din trygghet är borta...borta för altid.

Jag gråter väldigt ofta jag är väldigt ledsen då och då men det är för allt man känner som ibland väller över.
Man är bara människa och varje dag blir det lättare och jag försöker,men sorg och en förlust finns där hela tiden och vissa datum och tider får en att minnas allt det som inte finns.
Idag är jag ledsen och idag tillåter jag mig vara det oxå....

Vila i frid...tack för dessa åren,tack för vår tid tillsammans <3