mystorymylifemytruth

I snart 11år....

Det är rätt underligt hur saker och ting blir i bland.

Det börja med när jag gick i mellanstadiet och hade en fruktansvärt hemsk lärare som slog till elever och jag va en av dem och jag minns jag va så rädd för honom så jag fick näseblod och de ville inte sluta.Han hade antingen bok han slog till oss när vi svarade fel eller handflata.Skolan löste detta med att ta en en extra vuxen i klassrummet och rapoterade sen till rektorn.Denna person va Andrés moster.Jag kunde prata med henne om allt och hon va så kärleksfull.Hon hjälpte mig mycket under denna period och tillsist fick jag sluta den klassen och börja i den andra.Jag mådde inte alls bra och jag va inte ensam om detta....

 

Åren gick och jag började högstadiet.En bekant till mig stötte jag på när när va bjusvfestivalen och jag tänkte att de va en snygg kille hon hade(jag älskar långa killar) men inget mer hände med detta....(detta va ju självklart André)

 

Jag började gymnasiet och fick en ny vännina i bjuv.Jag följde med hene hem efter skolan ett gång där hon hade smusslat lite om en träff mellan mig och André.Omständigheterna då va att jag inte alls va intresserad av ett förhållande då men han försökte få kontakt med mig hela em och kvällen.Jag tyckte så synd om honom så jag kysste honom hejdå och sen va vi ett par.

Jag sa då till mina vänner att detta skulle inte bli långvarit mellan oss....haha.

 

Vi har haft en struligt förhålllande men vi va ju så unga.Alkohol va inblandad och det gör så man gör dåliga val.Vi gick från varandra och sen blev tillsammans från och till så man ej hann med i svängarna.Han hade andra tjejer imellan och jag hade andra killar i mellan varven men vi hade alltid kontkat och umgicks fortfarande.

Jag insjukna något år senare och det va då jag förstod hur värdefull André va och hur mycket jag älska honom.Han hjälpte mig på sjukhuset när jag va inlaggd och han hjälpte mig i hemmet för jag klara inte ens resa mig eller ducha sj m.m

Sen detta har vi hållt i hopa i år och dar och det är det som känns så underbart att han är en del avmig.Han är min bästa vän som förstår min bakgrund och vill vara med i vår framtid.Han tröstade mig när pappa va sjuk och även då när pappa gick bort(vill lova att jag inte va så lätt att handskas med denna period) och han fanns där när katterna somna in.André har alltid varit vid min sida och viker inte en tum.Det är vi och man har växt ihopa på någotsätt.Kärleken blir bara starkare och starkare och vi brukar skämta om ibland att det är lika bra vi håller ihopa han och jag för ingen annan vill ha oss;)

 

Jag önskar att alla upplever just denna kärlek som jag är omringad av och även om det känns hopplöst bland så gå ifrån varandra om så behövs och se om det är så att det är meningen att det ska vara ni.För vi har alltid hitta tillbaka till varandra och tur är det <3

Jag har en fantastisk särbo och jag längtar tills vi flyttar ihop han och jag,gifter oss,skaffar barn.

Jag har hittat "den kärleken" och i framtiden heter han André Hansen.

Uuuuunderbart <3 <3 <3